Irländsk varghund har en lång och mytomspunnen historia som går tillbaka flera tusen år. Den anses vara en av världens äldsta vinthundsraser och har sina rötter i de stora jakthundarna som användes av kelterna.
Rasen avlades ursprungligen för storviltsjakt, där dess uppgift var att jaga och fälla stora byten som vargar och älgar. Den användes även som krigshund och var en symbol för styrka och status bland de irländska kungarna och adeln.
I takt med att vargen utrotades på Irland minskade behovet av varghundarna, och rasen var nära att försvinna. Under 1800-talet påbörjades ett målmedvetet arbete för att återskapa rasen, och dagens Irländska varghund är resultatet av selektiv avel med bland annat skotsk hjorthund.
Idag är den främst en sällskapshund, men den har fortfarande kvar sin jaktinstinkt och sitt majestätiska utseende.
Trots sin historia som jakthund används Irländsk varghund idag främst som familjehund. Den är lugn och tillgiven och trivs bäst i ett hem där den får gott om utrymme och motion.
Rasen kan fortfarande delta i lure coursing (simulerad jakt på mekanisk hare) och andra hundsporter som främjar dess naturliga snabbhet och uthållighet.
Den här rasen är mild, vänlig och lojal. Trots sin imponerande storlek är den känd för att vara en tålmodig och kärleksfull familjehund.
Trots att den är en vinthund är Irländsk varghund generellt mindre energisk än många andra vinthundar, men den behöver fortfarande regelbunden motion.
Som en av världens största hundraser har Irländsk varghund en kortare livslängd än många andra raser. Dess stora kroppsstorlek innebär en ökad risk för vissa hälsoproblem, och ägare bör vara medvetna om att rasen kräver särskild vård och uppföljning för att leva ett hälsosamt liv.
Rasen har en viss benägenhet att drabbas av hjärtproblem, särskilt dilaterad kardiomyopati (DCM), en sjukdom som försvagar hjärtmuskeln och kan leda till hjärtsvikt. Regelbundna veterinärundersökningar rekommenderas för att upptäcka eventuella hjärtproblem i tid.
Eftersom rasen är stor och växer snabbt under valptiden, är det viktigt att begränsa ansträngande fysisk aktivitet under de första levnadsåren för att undvika överbelastning av leder och skelett. Magomvridning är en annan risk som förekommer hos stora och djupbröstade raser, och därför bör man vara uppmärksam på matvanor och undvika ansträngning direkt efter måltider.
Irländsk varghund är mild och kärleksfull, men trots sin storlek behöver den mycket mänsklig kontakt för att må bra. Den är inte en hund som trivs med att vara ensam långa stunder och kan utveckla separationsångest om den lämnas ensam för ofta.
Den här rasen passar bäst för någon som har gott om plats och tid för en stor, vänlig och lojal hund. Om du uppskattar en hund som är mild, lugn och hängiven sin familj, kan Irländsk varghund vara rätt val för dig.
Den är inte lämplig för små lägenheter eller för den som vill ha en hund med lågt skötselbehov, eftersom den kräver både fysisk och mental stimulans samt särskild omsorg på grund av sin storlek och hälsorisker.
Irländsk varghund är en mild och lojal jätte som skiljer sig från Skotsk hjorthund genom sin större kroppsbyggnad och något lugnare temperament. Jämfört med Grand danois är den ofta mer avslappnad och mindre lekfull, men båda raserna delar behovet av en kärleksfull och stabil ägare.